Hästens beteende

Hästens beteende – en föreläsning av Margareta Rundgren

 

En helt vanlig tisdagskväll i februari samlades ca 50 medlemmar ur föreningarna Ardennerföreningen och Nordsvenska Hästen i Jönköpings Län, i Ormaryds Bygdegård för att lyssna på föreläsaren Margareta Rundgren. Margareta är agronom i botten, har läst etnologi på Stockholms Universitet och arbetar idag som lärare på SLU i Uppsala. Hästintresset är stort, hon har hållit på med hästar sedan 10-års åldern och skaffade egen häst i övre tonåren.

 

Margareta började med att säga att hon nog aldrig föreläst för en så stor andel män som denna kväll, och jag tror det var något hon välkomnade. Man kan ju tänka att hon mest föreläser för rid- och avelsintresserade så detta att tala med körfolk var nog spännande.

 

Föreläsningen startade med att hästen är ett gräsätande djur, anpassad till ett liv i öppen terräng, på stäppen. Ett av de vanligaste problemen med domesticerade hästar är att de nuförtiden får för lite grovfoder och för mycket kraftfoder, för att höja prestationen i tävlingar.

Människan har mycket länge använt sig av hästen, man har tex hittat bett från ca 4000 år f.Kr i bl.a. Ukraina. Margareta talade om att inga beteenden av vildhästen har försvunnit när människan avlat utan avel och träning har bara förstärkt vissa önskade beteenden tex att ett halvblod kan piaff eller islandshästens tölt. Det enda som skiljer tamhästar från vildhästar är just tamhästens förmåga att bli tam.

 

Hästen är ett bytesdjur och undviker faror, den är uppmärksam på förändringar och vid plötslig fara flyr den först och tittar sedan på vad det var som skrämde den.

Men en häst kan försvara sig tex om den är trängd. Margareta visade bilder från en situation i USA, då ett par varit ute och ridit en dag och träffat på en puma. Medan mannen tog fram geväret och laddade det så hade hans häst redan hunnit bita ihjäl puman!

Hästen kan också spela död för att undkomma vissa situationer, men det är sista utvägen. Detta händer inte sällan vid inkörning av unga hästar, berättade Margareta.

 

Hästar skiljer sig från andra djur när det gäller livet i den naturliga flocken, där vuxna hingstar lever tillsammans med sina ston (ofta 2-4 st). Avkommor från hingsten (både ston och hingstar) utvandrar från flocken och vildhästar har en inavelsspärr, de känner igen sina avkommor och parar sig inte med dem. Margareta berättade att domesticerade hingstar har lättare att få beteendestörningar eftersom i fångenskap går de ensamma men de vill ha sällskap och kan då istället få en del oönskade störningar tex självbitning.

Hästar bildar flock även utan en hingst, och två hästar är också en flock. I flocken finns en rangordning, som egentligen bara betyder att de med högre rang får först tillgång till en resurs (mat eller vatten). Det är de ranglåga, de som går undan, som gör att detta system fungerar. Men för den ranglåga kan det bli problem, om det tex finns för lite vatten eller för få vattenplatser, de väntar ju på sin tur och när den väl kommer så kanske vattnet är slut.

Hästen har mycket bra sinnen, de ser bra och har ett brett synfält, hörseln är sämre på låga frekvenser (där hör tex vi människor bättre) men på höga frekvenser hör de mycket bättre än människan. Margareta sa också att hästen har ett luktsinne som vi inte ens kan föreställa oss.

 

Förutom grovfoderproblemet som Margareta nämnde i början, så finns det även problem med täcken på dagens hästar. Många av dem är alldeles för varma och står med täcken och småsvettas vilket leder till hudsjukdomar tex svamp. Först vid -15 grader och lägre behöver hästen äta mer för att producera värme. Den mesta värmen kommer inifrån, pälsen är bara till för att hålla vätan borta. Margareta beskrev pälsens avstötningsförmåga med det ”mönster” man kan se på hästkroppen där vattnet rinner av, på hästar som stått i regn. Däremot tyckte Margaret det var en god idé att lägga på ett täcke en kort stund tex på en arbetshäst som efter/mellan arbeten har en paus i skogen.

 

Som det bytesdjur hästen är så dricker det sällan och fort, ca 4 min/dygn. Detta gör att det krävs högt flöde på de vattenplatser man har. En ponny dricker 12 l/dygn och ett halvblod 18 l/dygn. En vattenkopp har i regel ett flöde på endast 3 l/min, vilket är alldeles för lågt. Hästen i det fria äter större delen av dygnet, 14-18 h/dygn, vilket också kan vara svårt att tillgodogöra i fångenskap. Mättnadsreglering sker dels före magsäcken, när hästen tuggar och sväljer och dels en långsiktig reglering när näringsämnen tas upp i grovtarmen.

Margareta talade också om hästens sömn, ett väldigt intressant kapitel. Hästen sover korta stunder, en sömncykel är ca 15 min, varav  ca 6 min dåsig sömn då den står upp och REM-sömn ca 4 min då den måste ligga ned, REM-sömn inträffar bara när hästen har något stöd för huvudet. På ett dygn blir det i regel 3 h ortodox sömn och <1 h REM-sömn för hästen.

 

På frågan om hästen (tex hingstar som står en del i box) har tråkigt i boxen sa Margareta att en häst som kan äta har aldrig tråkigt. Mat står tydligen högst upp på listan. Däremot kan det bli beteendestörningar om hästen inte kan tillgodose sitt matbehov och/eller flockbeteende, och Margareta pratade om de tre beteendestörningarna krubbitning, vävning och vandring. Hästar kan också ha ett beteende som kallas trä-ätning, men detta är helt naturligt menade Margareta. Orsaken till att hästar biter i trä är antingen för lite grovfoder och/eller för lite protein.

 

 

 

 

 

Tack alla för en trevlig kväll!

 

 

Text: Anna Andersson